[Intro]
Alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket

[Vers 1]
När jag var barn var jag själv alltid skraj när farsan hade partaj
Jag låg på mitt rum och grät en älv, som jag alltid fick torka upp själv
Jag var alltid rädd för gubbar
Och rädd för ondskan och blixten
Och jämt var det slagsmål i sandlådan
Speciellt var jag rädd för Sixten

[Ref.]
Alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket, alla är rädda för spöket

[Vers 2]
En natt drömde jag om ett spöke
Herr Gusten hette han
Han hade med sig sin spökdam
De svävade hand i hand
De spökena blev mina vänner
De snällaste som jag haft
De snällaste spöken jag känner
Gusten och Christa i lakans taft

[Vers 3]
Så en morgon innan alla var klädda
Drog jag på påslakan över nyllet
Ohh sa jag och alla blev rädda
Fastän skynket var gammalt och nött
Och dessutom blått och rött
Sedan dess har jag själv varit spöke
Jag skräms så gott jag kan
Men ett ledsnare spöke än jag är
Det finner man ingenstans
För jag är så trött på att skrämmas
Och vissla i usliga rum
Gusten och Kasta är borta
Jag känner mig rätt dum
[Bridge]
Men om jag slapp vara spöke
Och rassla och skrämma dig
Så kanske ni skulle försöka
Och börja gilla mig
Då skulle vi alla vara glada som knott
Och skratta åt spöken och troll
Då skulle jag dansa med Si-ixten på sandlådans gungade golv

[Ref.]
Ingen är rädd för spöket, Ingen är rädd för spöket, Ingen är rädd för spöket, Ingen är rädd för spöket

[Outro]
Ingen är rädd för spöket...