Hertig Magnus från sitt fönster
Drömmande ser Vätterns bölja
Månbelyst och sval och klangrik
Slottets fasta murar skölja;

Tunga kval hans själ förvirrat
Att sin gode far han mistat
Och att blod i strömmar flutit
För hans bröders skull, som tvistat

Hertig Magnus från sitt fönster
Ser i vattnets ljusa dager
Liten sjönymf ljufligt vagga
Sjungande och fri och fager

»Hertig Magnus,» så hon sjunger
»kom till mig från slottet höga
Att ditt ädla sjuka hjärta
I den svala böljan löga

Låt mig kyssa få din tinning
Sköna prins, låt dig beveka
Kasta dig i mina armar
På gullharpan skall jag leka!»

Hertig Magnus från sitt fönster
Tjusad utaf nymfens fägring
Sprang i vattnet, lät sig föras
Af sin undersköna hägring
Bars omkring tills morgon grydde
Af den väna vattenanden
Och blef funnen bland violer
Oskadd, slumrande på stranden