På silfvermolnets kant satt aftonstjernan
Från lundens skymning frågte henne tärnan:
Säg, aftonstjerna, hvad i himlen tänkes
När första kyssen åt en älskling skänkes?
Och himlens blyga dotter hördes svara:
På jorden blickar ljusets englaskara
Och ser sin egen sällhet speglad åter;
Blott döden vänder ögat bort -- och gråter