Vi gingo väl vilse ifrån hvarann
— hvar togo de andra vägen?
Jag ropar i skogen hvad jag kan
Men du står och låtsar förlägen

Blott eko, det svarar: hallå, hallå!
Och gäckande skrattar en skata
Men himmeln blir plötsligen dubbelt så blå
— och vi höra upp att prata

Säg, skullde din puls slå takt till min
När samtalet går, så staccato?
Min kärlek, min kärlek tar våldsamt mitt sinn'
Jag glömmer att känna som Plato

Jag ser i ditt öga, jag forskar och ser
Pupillerna vidgas och slutas
Och när du ett ögonblick strålande ler
Då kunde ett helgon mutas