Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod!
Ej din pärla jag sökt, strålande Ocean!
Friggas hjärta mig lockar
Röjt i tårade ögats dagg

O, hur ringa för mig vore en gränslös värld
Med dess solar af guld, med dess demanters sken
Mot den värld, jag med henne
Hänryckt gömmer i sluten famn!

Vad af stoftet hon lånt, vad hon av himlen har
Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky
Vad blott aftonen målar
Eller morgonens blomsterhand?

Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser
Liksom såge jag ned i ett omätligt djup
Tills jag spritter ur dvalan
Vid en kyss af dess purpurmun

Säg, var fostrades du, leende ängel, säg!
Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosеntjäll
Gav gestalten av Frigga
Att försköna min vandring här

Mulnar banan ibland, skjuter еtt törne fram
Suckar anden engång, tryckt av sin bojas ok
O, hur saligt att ila
I den älskades armar då!
Jorden smeker min fot ljuv som en vårvind där
Livets fjättrande tyngd lätt som en bubbla känns
Och av svällande pulsar
Vaggas själen till Gudars ro