Princessan är du och prinsen är jag
Men prinsen är fiendets fånge
Han rider ej gångarn med fritt behag
Sitt fängselgolv mäter han natt och dag
Gud fri mig från träldomen långe!

Prinsessa, som anar så litet än
Vad prinsen är dömd att lida
Se, bojorna böja de starkaste män
Fast stoltheten kanske står upprätt än
Gud give jag vor' vid din sida!

Vad båtar väl prinsen hans tålamod
Hans spänstiga håg och sinne?
Man hatar hans fria och ljusa blod
Man rövar hans kronas bästa klenod
Gud fri mig från skymfens minne!

Men vill du princessa, i höganloftsbur
Med hjärtliga tankar och ömma
Besöka din prins över gravar och mur
Så gäldar besöket han som trubadur
Gud låte om frihet mig drömma!

Princessa, princessa, mitt fängelsе sol
Lys blid på mitt långa elände!
Skänk fången din doft av ros och viol
I daggiga morgnar, när hanеn gol!
Gud give min träldom en ände!