Visst drivor höga som skyn vi ha,
men julen, julen är inne!
Visst smäller kölden i knutarna
vid friska nordliga vindarna
men julen, julen är inne!

Och åter sjunga vi glatt som förr
att julen, julen är inne;
den klappar mild på vårt hjärtas dörr,
förjagar sorgen, som bott där förr,
och ljust blir åter vart sinne.

O sjungen, sjungen, små vänner, då
att julen, julen är inne.
Den vännen, kärast för barnen små,
vill åter gästa vår kulna vrå
med månget leende minne.

Så klinge sången i himmelshöjd
ty julen, julen är inne.
För jorden öppnar sig himlens fröjd,
när barnasjälen, i ringhet böjd,
mot himlen lyfter sitt sinne.

O Herre, skänk över oss din nåd,
när jul nu åter är inne!
Ditt folk du lede uti ditt råd,
att stöd och bistånd i råd och dåd
hos dig beständigt det finne!