Knappt leker mört, knappt hoppar lax
Knappt blåses vintern ut
Då står du röd som fordomdags
Och glimögd vid din knut
Vid idealens spruckenhet
Och känslans skämda vin
Var får din själ sin druckenhet
Du gamle Fridolin?

Du går med knäsid gångjärnsrock
Och hög och fejad hatt
Du drager balsam i din lock
Och bär en skön kravatt
Ack, på de unga narrars stig
Där vällukt svävar fin
Att jag ännu skall möta dig
Du gamle Fridolin!

Gå hem och gnid, det fåralår
Som hänger på din vägg
Och sjung om våra tomma år
Och sälla dryckers drägg
Gjut dubbelt öl på flisorna
Av sargad violin
Och gjut i aftonvisorna
Ditt svårmod, Fridolin!