Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar
Dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt

Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
Fram om de unge man ser gubben förblöda och dö
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
Älskligt i lockarne bär vårliga blommornas krans
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
Skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt!