Daggen har duggat
Skymningen skuggat
Skogarnas björkar och strändernas häll
Djupt ur min lunga
Skyndar jag sjunga
Salltrastens lockton i lyssnande kväll

Kanske ur snåren
Bäras med kåren
Srånande tonfall min trängtan till tröst
Kanske jag kände
Hennes, som tände
Lågande längtan i sångarens bröst!

Kanske hon finge
Kärlekens vinge
Flög i min famn öfver sjöar och mo ;
Kanske vi kunde
Hinna den sjunde
Himlen tillsammans i aftonens ro!