Hasse Andersson
Vinterepos
Här i en port
På en gata i stan
Står jag och väntar igen
Fäller upp kragen på rocken
Mot snön
Och stampar mina domnande ben
Jag blundar och minns
Mina finaste år
Jag var gift och hade stor familj
Fast mäniskan spår
E´ det gud som råda
Även om man bjuder till
Nån har sagt
Det är en fråga om vad man vill
Här i en port
På en gata i stan
Står jag och väntar igen
Fäller upp kragen på rocken
Mot snön
Och stampar mina domnande ben
Jag glömmer aldrig jularna
När ungarna var små
Det var varmt och ljust
Och stämmningen var fin
Det gick bra så länge flaskan
Stod kvar med korken på
Men jag var ung och tuff
Och framtiden var min
Här i en port
På en gata i stan
Står jag och väntar igen
Fäller upp kragen på rocken
Mot snön
Och stampar mina domnande ben
Många år har gått
Sen jag träffa mina barn
Jag är svår att nå
Jag har ingen fast adress
Ett härbärge för män
Från parkerna i stan
Jag kom från torken i mars
Och har bott här sen dess
Här i en port
Utanför härbärget i stan
Står jag och väntar att få komma in
Fäller upp kragen på rocken
Mot snön
Och stampar mina domnande ben
Här i en port
Utanför härbärget i stan
Står jag och väntar att få komma in
Fäller upp kragen på rocken
Mot snön
Och stampar mina domnande ben