Helen Sjöholm
Ljudet av ett regn
Jag hörde om en man
På en ö dit inga båtar kom
I ett hus som togs
Av århundradets storm
Han måla berg, forsar
Och djur i vild terräng
Dag som natt
Han hörde inte ljudet av ett regn
Han hörde inte ljudet av ett regn
Jag hörde om en kvinna
Som levde hela livet i en skog
Utan tak över huvud
Utan skydd när regnet slog
Och hon jublade högt
När blixtarna rev upp
Himmelen
För hon ville känna smaken
Av ett regn
Hon ville känna smaken
Av ett regn
Blir du lika trött
Och uppgiven som jag
När du hör regnet falla
Över våran stad
Jag kan vara stor och stark
Här utan dig
Så länge solen vakar
Och lyser över mig
Jag hörde om en flod
Som kom för våra synders skull
Och en man med en ark
Till nock och bredden full
Av människor och djur som
Seglade hem
Och långt bort
Och de gjorde det till ljudet
Av ett regn
De gav sig av till ljudet av ett regn
Blir du lika svag och oduglig
Som jag
När du hör regnet falls
Över våran stad
Jag kan vara stor och stark
Här utan dig
Så länge solen vakar
Och lyser över mig
Nu sitter jag vid fönstret och ser
Hur regnet sköljer bort
Alla spår av oss här
På gatorna vi gått
Och jag vet att det går över
Men det är ingen tröst ikväll
Det är kallt i min säng
Och jag somnar till ett regn
Jag somnar till ljudet av ett regn