Du fördrev mig, Gud
Från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
Och det ödet finner jag mig i

Men du tog mitt barn
Och du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening
Vad är det du vill?
Vad ska jag tro...

Tanken är svindlande
Framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt
Och nu darrar min själ inför svaret
Att du inte finns till
Fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till
Ja, vad gjorde jag då?

Nej, du måste finnas
Du måste
Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns
Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är 'om', om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till
Vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till
Vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas
Du måste
Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns

Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns