Helen Sjöholm
Duvemåla Hage
Sedan han lämnat Korpamoen
Tar han stigen mot Bökevara
Bidalites vägskäl ser han snart
En halv fjärdings väg är det bara

Skälljud från korna hör han svagt
Ifrån Åskålens näs och uddar
Hölassen där i träd och snår
Brukar kvarlämna strån och suddar

Över grind och stätta
Har han svingat sig, nu är han nära
Fötterna är lätta
För han vandrar vägen till sin kära

Åkerby har han bakom sig
Där ska dansas på lördagsnatten
När han passerat Åleberg
Ser han Kråkesjöns dunkla vatten

På Krysseboda sommaräng
Ser han liljekonvalj utslagen
Björkskogen där bär nya löv
Där är ljust in på sena dagen

Över grind och stätta
Har han svingat sig, nu är han nära
Fötterna är lätta
För han vandrar vägen till sin kära
Snart är han vid Sju Bönders grind
Jag kan skymta hans vita krage
Snart med hans axel mot min kind
Går jag i Duvemåla hage