Helen Sjöholm
O klang och jubeltid
Vi sjöng: Den blomstertid nu kommer
Och såg en framtid utan slut
En evig räcka gröna somrar
Ja, så såg verkligheten ut
Sen sjöng vi om studentens lyckliga dag
Hjärtat slog och än bodde ingen storm i våra sinnen
Så lever den i våra minnen
Vår dröm om sommarlovet utan slut
O klang och jubeltid
Var finns du, käre vän
Jag minns dig som en glad kamrat
Och ville gärna se dig igen
O klang och jubeltid
Jag vet ju att du fanns
Jag slutar inte hoppas
Kanske ses vi åter nån gång nånstans
Du kanske bara var en känsla
Och aldrig krass realitet
En sån kan likväl vara sanning
För den som inget annat vet
Du nalkas ljuva sommar, sjöng vi en gång
Salig den som tror och som ännu bär på framtidsdrömmar
Det är den kraft som gеnomströmmar
Vår existens, vår sanna verklighеt
O klang och jubeltid
Var finns du, käre vän
Jag minns dig som en glad kamrat
Och ville gärna se dig igen
O klang och jubeltid
Jag vet ju att du fanns
Jag slutar inte hoppas
Kanske ses vi åter nån gång nånstans