Helen Sjöholm
Ticka ticka väckarklocka
Ticka ticka väckarklocka
Allt är stilla
Jorden den snurrar och tiden går
Ticka ticka väckarklocka
Sov min lilla
Jorden den snurrar och tiden går
Ute blåser nordanvinden snö från taken
Tjuter och yr allt vad han förmår
Ticka ticka väckarklocka
Jag är vaken
Smeker försiktigt den lillas hår
Jorden den snurrar och tiden går
En blå planet
I rymden snurrar den, en liten blå planet
Från månen såg vi den i all sin utsatthet
Bara ett sandkorn i rymdens hav
Vår barriär
Det enda skydd vi har är jordens atmosfär
Den tunna strimma som ger liv åt alla här
Vi som förstör den gräver vår grav
Ticka ticka väckarklocka
Dags att ringa
Jorden den snurrar och tiden går
Dags att springa
Ve den som tvekar och stilla står
Du får gärna larma klocka
Ring och stör mig
Ring över jorden då långt du når
Ticka ticka väckarklocka
Ja jag hör dig
Människan lunkar i gamla spår
Jorden den snurrar och tiden går
Den går och går
Jag lyssnar efter ljud som nästan inte hörs
Små ljud som gör att ett föräldrahjärta rörs
Tänk, att ett hjärta kan röras så
Jag hör det nu
En liten snusning från ett barn som somnat in
Hon ska bli stor men än så länge är hon min
Och all min omsorg den ska hon få
Ticka ticka väckarklocka
Allt är stilla
Jorden den snurrar och tiden går
Ticka ticka väckarklocka
Dröm min lilla
Drömmar om sorglösa barnaår
Jorden den snurrar och tiden går