Jonathan Johansson
Tunt som ett löfte
Tunt som ett löfte
Jag vet, vad jag vill
Var gränserna går
Och vem, jag hör till

Öppnar du fönstret
Det är så varmt
Och vem skulle få veta
Vad som tvingar mig inatt

Om jag kunde vakna
Jag trodde jag sov

En fjäder, ett hjärta
Så lätt i händerna
En hungrig jord
Tung under fötterna

Min vilja som rinner
Ur ett litet sår
En röst, en hägring
Och jag måste gå

Om jag kunde vakna
Jag trodde jag sov

Jag trodde jag sov
Och jag vände mig om
Rummet va' tumt
Skuddan, så lång

Hans tyngd och hans händer
Mitt mörket och liv

Tunt som ett löfte
Att försvinna
Och falla i