Morrissey
MITT BRÖST BÄR EN BLOMMANDE ÖKEN
Mitt bröst bär en blommande öken av Joel Christensen
Första och sista delen
Nyårsdagen nya tag för dig men jag släpper taget nu
Känner mig mest nerjobbad och avundsjuk
När hålet i magen har växt sig avgrundsdjupt
Är ända tanken som tröstar mig att det snart är slut
Hon bröt ihop medan jag stod med ett pokerface
Hoppas att hon nån gång tittar tillbaks och förlåter mig
Inte melankolisk mer Henric de la Cour-isk
En kall värld utan jacka ständigt snorig sällan soligt
Tröjan var dubbel-XL jag torka näsan med den långa ärmen
Vi brände broar för å hålla värmen
När vi drömde var det bara palmer långra stränder
Kommer kometen kan vi bara blunda å hålla händer
Nästan inga tjejer kvar och dom som finns vill inte hångla längre
Antar att dom tänker att vi aldrig kommer komma längre
Som man bäddar får man ligga
Har inte ett lakan rent
Sitter på boten som snubben innan mig har skrapat rent
Du tog en genväg och kritade en kaka smet
Du fucka upp den och fyra snabba slag sabba hakan helt
Jag äter soppa med gaffel ifall det saknas sked
Och segern smakar söt men förlusten smakar mer
Blitt kvitt mina demoner nu längtar jag tillbaks till er
Antar att jag saknar er ännu mer än jag hatar er
Guds finger i ögat djävulens tunga i munnen
Om jag blundar är jag tillbaks i Jennys rum där i Lunden
Tanken på henne nästan så jag får en tår i ögat
Livet kan va svårt som får en blind att trä en tråd i öglan
Ögon livlösa som yttre rymden
Skar upp mitt hjärta för henne du var väl mycket yngre
Sen satt du på mitt bröst med en pincett och ryckte stygnen
Medan polarna var hemma kolla porr och lyfte tyngder
Kolla porr och lyfte tyngder
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då
Så har det hållit på
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då
Så har det hållit på
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då
Så har det hållit på
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då så har det hållit på
Du säger att jag jagat drömmen tills jag kände blodsmak
Men sanningen är att den sprang förbi mig när jag stod kvar
Satte mig och skrev tills det inte fanns ett ord kvar
Jag kände mig mer mal placé än Morrissey i Nordstan
Framtiden känns mest som något jag fått nog av
Och mitt förflutna är ett fint kvarter där jag vill bo kvar
Fast man borde flytta många minnen det börjar bli trångt
Min tjej rufsa om mitt hår som det börjar bli långt
Och det har inte sett en sax på ett tag
Men inte samma sak nu sen Hasse la av
Våran skola livets hårda skolan klassen va knas
Man leta efter dola i skorna tog hasch i beslag
En del av oss tappade sugen några tacklade av
Vi andra försökte fånga dan med ett lasso av garn
Trodde jag stod inför bättre dar när depressionen ringde och malde på som en pepparkvarn
Och jag var inte Guds bästa barn
Bar överkropp i city högre än ett Cessna-plan
Såna minnen man blir ledsen av
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då
Så har det hållit på
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då så har det hållit på
Tårar trillar och fläckar ner mina mockaskor
Allt kommer bli bra och jag kan inte hoppas nog
Det där är bara nåt jag låtsas tro
Och du är på hugget som en haj som känner en doft av blod
Känner mig bara feg nu
Och när jag försöker förklara så låter det helt sjukt
Hur att ha alla fördelar kan bli till ett handikapp
Tiden sprang ifrån mig och verkligheten hann ikapp
Ingen å lära från saknar storebrorn jag aldrig haft
Lite som att ta tillbaks ord som jag aldrig sagt
Mer som en tanke som jag aldrig tänkt
Förvandlas till en främling för vänner som nån dom aldrig känt
Var jag aldrig riktigt där så har det aldrig hänt
Om jag ba släpper fasaden för en sekund så faller den
Rustningen har så stora gliper nu att
Hjärtat inte krossas lika mycket som det slits itu
Dessa drömmar som inte bådar gott
Och ingen av oss har blivit lovad nåt
Och vissa verkar inte fatta att deras tåg har gått
Känner du dig träffad får du se det som ett vådaskott
Smygdissar inte folk så som några tror
Men passar fötterna så är det din låda skor
Och jag kan låta kall som stan där vi båda bor
Men jag har sett hur drömmar har krossats av ett par hårda ord
Och jag sa:
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då
Så har det hållit på
Jag har vart trött sen -92
Var tolv då hade ingen koll då så har det hållit på
Jag är kvar i Göteborg jag håller på å tappa det
Och vinden vänder men det verkar som jag vränger kappan fel
Är trettiofyra försöker skriva en rapp om det
Undrar vad mitt nittonåriga jag hade sagt om det
Hånflinat, spelat oberörd men bakom det:
Blivit uppriktigt ledsen över hur saker blev
Så istället för en vers skriver jag ett brev
Jag skickar bakåt i tiden med dom få svar jag har å ge
En chans för mig å få förklara mer
Om hur tid är pengar, och varje dag är deg
Men varje rad blir fel
Den förlorade sonen är tillbaks fast med ett N mellan A och D
Hej