(Intro)
Jag vet att jag under dessa omständigheter ofta är den som slår på stora trumman, men när man inte har någon annan trumma att slå på så är det den man får slå
Resan som en gång kändes som den aldrig skulle kunna ta slut har nu konstigt nog nått sin mitt, och jag går under namnet Ågren - morbrorn du aldrig hade

(Vers 1)
De frågar mig hur nån som röker kan tänka så klart
Blir nästan chockad över hur dum jag förväntas va
Vet att de väntar på dan då jag vänder mitt blad
Men jag kommer för evigt finnas här som en känsla i stan
Det här är färden mot väggen som inte går att stanna
(?) får mig att se världen som något annat
Du gör det här för dig själv
Jag gör det här för de behöver mig
Ger jag mitt ord kommer jag dö för dig
När alla sunda idéer är slut är de dåliga kvar
Och jag betar mig genom dem har snart inga dåliga kvar
Jag är bara mig själv, som ingen vågar va
En massa rader som Dogge sa förr som ja förstår idag
Det blir så svårt att formulera det utan o skryta
Men mina gudar är inte samma gudar som dina
Så många gånger som jag har lämnats bruten i bitar
Ett fucking mirakel att jag inte slutat o skriva

(Refräng)
Som ett löv i stormen, där är min plats i vinden
Håller i mig i väntan på dan då allt försvinner
Jag tittar från ett fågelperspektiv på allt omkring mig
Och målar upp det så vackert som jag var Astrid Lindgren
Huh, som jag var Astrid Lindgren
Målar upp det så vackert som jag var Astrid Lindgren
Jag tittar från ett fågelperspektiv på allt omkring mig
Och målar upp det så vackert som jag var Astrid Lindgren
(Vers 2)
Jag säger ba de Yung Plura
Du ömhudad, en sömntuta, avundsjuka
De här din dröm slutar
Ni kacklar som om ni satt inne i hönsburar
Det här är pandemiskt, ja vi är luftburna
Skjortan min är öppen och kedjan är fet
Hela bröstet är framme som om jag var en grekisk poet
Det är som att röken från marijuanan spelar ett spel
Utan att jag någonsin tänkt på det blev ja en profet
Denna resan är inget som jag har räknat ut
Men jag följer vägen tänker nån dag tar den jäveln slut
Jag har gjort så mycket men ingen kan mäta hur
Min kreativitet bara peakar o aldrig rätas ut
Drömmer ofta tydligt om hur ja störtar i havet
Men om det händer mig hoppas ni aldrig glömmer dagen
Jag skriver några rader i imman på fönsterglaset
Jag har så mycket tankar det känns som jag går sönder av de

(Refräng)
Som ett löv i stormen, där är min plats i vinden
Håller i mig i väntan på dan då allt försvinner
Jag tittar från ett fågelperspektiv på allt omkring mig
Och målar upp det så vackert som jag var Astrid Lindgren
Huh, som jag var Astrid Lindgren
Målar upp det så vackert som jag var Astrid Lindgren
Jag tittar från ett fågelperspektiv på allt omkring mig
Och målar upp det så vackert som jag var Astrid Lindgren