[Refräng: Luda & Kihlen]
Tanken (Tanken, tanken) har väl snuddat mig men aldrig (Aldrig, aldrig, aldrig) att den nuddat mig
På nåt sätt (Nåt sätt, nåt sätt) inte tänkt mig att det skulle va såhär
(Men så va det ändå liksom)
Tanken (Tanken, tanken) har väl snuddat mig men aldrig (Aldrig, aldrig, aldrig) att den nuddat mig
På nåt sätt (Nåt sätt, nåt sätt) inte tänkt mig att det skulle va såhär
(Okej right right right, lite mer stämmor tack lite mer sång, yes!)

[Vers 1: Kihlen]
För det är med stor sorg som vi tar farväl av leinad
Nära och kära som har samlats på begravningen
Han var ju en av oss, en av oss människor
En av oss män i skor
Bara kraniet är kvar av medlemmen i koons
De flesta av oss känner en ofantlig tomhet
Känns som den första stunden är som lugnet efter stormen
Paus, stopp, stäng, kan kännas tungt
Men jag vet att man faller upp och inte neråt som regn
Faller en faller alla och allt är konstigt som hänt
Skitsvårt att greppa i alla fall it's over your head
För livet kan verka så snabbt medans döden verkar långsam
Ett exotiskt inslag mindre i ett avlångt land
För leinad är borta leinad är saknad
Han har somnat kommer aldrig mer att vakna
Men nånstans så finns han om man intalar sig själv
Nånstans så finns han om man intalar sig själv
[Refräng: Luda & Kihlen]
Tanken (Tanken, tanken) har väl snuddat mig men aldrig (Aldrig, aldrig, aldrig) att den nuddat mig
På nåt sätt (Nåt sätt, nåt sätt) inte tänkt mig att det skulle va såhär
(Du har väl också t-t-t-t-tänkt på det)
Tanken (Tanken, tanken) har väl snuddat mig men aldrig (Aldrig, aldrig, aldrig) att den nuddat mig
På nåt sätt (Nåt sätt, nåt sätt) inte tänkt mig att det skulle va såhär
(Yes)

[Vers 2: Big Danne]
Rikta blicken emot himmelen och sikta helt fel
Ni borde rikta dem ner för jag finns mitt ibland er
Hör tårar ta mark men det är väl ingen som ser
Min vålnad är stark så det är väl inget problem
Ett dussin röda rosor för när våren slutar blomma
Musiken den förevigas när fågeln slutar sjunga
Jag hade allt utan att jag visste om det
Förstod det först när jag gick miste om det
Ödets ironi har väl sitt finger med i spelet
(ta-ta-ta-ta-ta) jag lever imperfekt i presens
Jag är inte rädd för att dö jag är rädd för att dö
Rädd för döden så som berättarens öde
Det är som dem säger sanna mina ord
(V-v-vi) vi kanske dör men vi stannar på denna jord
En dag kanske insikt frälser dig
Om ni inte saknar mig nu så har ni ändå aldrig älskat mig
[Refräng: Luda Kihlen]
Tanken (Tanken, tanken) har väl snuddat mig men aldrig (Aldrig, aldrig, aldrig) att den nuddat mig
På nåt sätt (Nåt sätt, nåt sätt) inte tänkt mig att det skulle va såhär
(Men så var det så att det)
Tanken (Tanken, tanken) har väl snuddat mig men aldrig (Aldrig, aldrig, aldrig) att den nuddat mig
På nåt sätt (Nåt sätt, nåt sätt) inte tänkt mig att det skulle va såhär
[Outro: Big Danne]
Nu börjar vi närma oss, början av slutet slutet av början
Så lyssna upp, alla förvirrade resenärer som är med på den här resan
Som inte vet vart dem ska men de ska komma dit
Som tycker att förvirrad är ett negativt ord
Man behöver inte veta vart man ska
Man behöver bara veta att man ska komma dit
Tack