Monica Zetterlund
Pantermannen
Jag hade vaknat mitt i natten
Och tittat ut genom mitt fönster
På min bänk i trädgården satt en främmande man
Och av månljus genom bladens mönster, fläckig som en panter
Och med ögon som briljanter

Jag gick ut i sommarnatten, vem var han?
Nattens panterman
Utan ord så steg han fram och han tog mig i sin famn
Och han kysste mig på munnen och log mot mig och strök mitt hår
Sen var han försvunnen

Men varför gick ut till honom?
Till mannen som jag inte kände
Jag var som hypnotiserad, var en dröm
Ja, jag fattar inte vad som hände, fläckig som en panter
Och med ögon som briljanter

Jag gick ut i sommarnatten, vem var han?
Mannen som försvann