Livets skål! O, min Anita
Uti glömskans dryck!
Jag vill känna varma, vita
Jungfrulemmars tryck!
I materien vill jag röna
Riktigt ha i famn
Det som andens språk "det sköna"
Givit såsom namn!
Jag vill andas blott Anita
Blott Anita se
Känna endast varma, vita
Lemmars rörelse!
Högt man prisar konstens njutning
Den är kall och arm
Emot väsenssammanslutning
Kärlek barm mot barm!
Sinnlighetens makt är kuvad
Av en trång moral
Dygden, stel och överskruvad
Håller långa tal
Dumheten har funnit mycket
Fann till slut ett fynd
Som föll folken uti tycket:
"Sinnlighet är synd!"
Sedan dess har kungasonen
Son av kung Natur
Av den vise dygdefånen
Sparkats ut som djur
Icke mer han vågar modigt
Visa sig bland folk
Men han hämnas blodigt
Med förgiftad dolk
Sen när halva mänskligheten
Ruttnat ned i grund
Mördad av anständigheten
Kommer segerns stund
Då skall dygdens makt, den sanna
Ärva den, som ljög
Sinnligheten skall sin panna
Bära stolt och hög
Kropp med ande skall bli enad
Och ett hjärta fritt
Med en kärlek, fri och renad
Mänska, skall bli ditt!
Därför, därför, ljuva flicka
Blott till hjärtat lyss!
Låtom oss varandra dricka
I en kyssars kyss!
Rodna kind, du lockomflutna
På ditt sköna sätt!
Blicka ömt, till hälften slutna
Öga, du gör rätt!
Häv dig, vita barm, och bölja!
Du har rätt därtill!
Vet att oskuld kan dig följa
Huru långt du vill!
Älska, älska, min Anita
Med din själ och kropp
Oskuldsfulla, varma, vita
Ljuva rosenknopp!
Livets skål! O, min Anita
Uti glömskans dryck!
Jag vill känna varma, vita
Jungfrulemmars tryck!