[Intro]
Bedövad och vilsen, mitt huvud mitt sinne
En duva muterad, vill flyga, men skenar
Fördömd till att lämna, det brända det kända
För allt är förlegat, förfruset, förstenat

[Vers]
Bedövad och vilsen, mitt huvud mitt sinne
En duva muterad, vill flyga, men skenar
Fördömd till att lämna, det brända det kända
För allt är förlegat, förfruset, förstenat
Sprickor genom jorden, där det nya gräset gror
Bland de fallna döda löven, som tatt sin sista ton
Sprickor över marken, och vi trampar genom sand
Då vi finner oss vid randen, av den trygga världens famn
Stundvis är tanken, försupen och skamsen
Av trygghet och omsorg, och känslor på tomgång
Jag såg allt jag ångrar, försökte att orka
Men tidvattnet tog mig, och sanningen slog mig