Skyar hopas på skyar och det mörknar
O kärlek, varför måste jag vänta
Invid dörren ensam och allena?

Under den bullrande tiden för dagens möda
Går jag bland mängden;
Men uti dessa dunkla ensamma stunder
Hoppas jag blott på dig

När du icke visar dig mer
När du lämnar mig allen
Då vet jag ej, hur jag det långa
Långa regnets stunder fördriva skall

Jag stirrar dit bort mot ljuset på himlen
Och min själ vandrar klagande
Med viddens rastlösa vind