Här finns det ingenting som inspirerar
Varenda tanke känns så utdaterad
Men jag försöker ta det lugnt och lyssna
Jag kanske kommer längre med min tystnad

Här finns det ingenting som imponerar
Varenda tanke borde utsorteras
Mitt i en mening börjar jag att undra
Kanske blir bäst om jag håller mig undan

När dagarna känns alldeles för långa
Och nätterna de börjar bli för många
Nu har vi stirrat in i väggen i timmar
Utanför fönstret ser vi bara en dimma

Vi tycker om att ha en samling som vi
Vet att vi klarar av
Vi börjar om [?] på det vi
Kan göra någonting av
Så många gånger som vi skrattat åt hur
Inget vi gör blir bra
Men nu har det kanske blivit vår tur