Linnea Henriksson
Den stora dagen
(Vers)
En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag
Hon har köpt kaffebröd och tårta
Som smyckats med små ljus
Och en likör av bästa slag
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har
Så ringer det på hennes telefon
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten av en karl
Hennes allra yngsta son
(Refräng)
Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag
(Vers)
Hon tar fram finservicen, den med små violer på
En kopp har visst en gång gått i kras
Men hon tänker det gör nog ingenting
Vi blir så få på mitt årliga kalas
Och när kaffet kokar upp, så ringer telefon
Och hon glömmer allt och springer därifrån
Och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
När hon hör sin äldste son
(Refräng)
Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag
Flera timmar går förbi och dagen blir till kväll
En trött gammal kvinna somnar in
Hon har stått där hela dan och väntat sina barn
Vid sin blommiga gardin
Hennes kaffebröd är kvar och tårtan där den står
Den visar hur barn kan överge
Och när dottern ringer finns inget mer att förstå
Då har ljusen brunnit ner
(Refräng)
Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag
Finns ju här var dag
Finns ju här var dag (ahhh)
(ohhh)
(ohhh)