Oskar Linnros
Kyss!
Det var en gång på Andra lång
Jag gick fram till expediten på seven eleven och sa:
"Ett paket blåa Winston, tack"
Jag satt på Dansken och önskade mig döden
Folk låg under borden som maskarna på jorden
La vida dolce vita på flaskan kan man lita
Ända tills ens hjärta slutat slå
Där stod hon Cassandra som efter döden vandrar
Hon var ett spöke nu
Blek som la Llorana, men vacker vill jag lova
Jag frågade: "Min älskling, är det du?"

Så gav hon mig en kyss
En kyss som jag minns
En smak som består
År efter år
Hon gav mig en kyss
En kyss som var varm
Smaken består
År efter år
Som varande sår

Det skojades och skålandes och skrålades i baren
Jag satt fast i sorgen och mina memoarer
DJ:n spelade Sizzla och jag hörde någon vissla
Cassandra, min älskling, är det du?
Där stod hon Cassandra som efter döden vandrar
Hon är ett spöke nu
Att göra verklighet av en dröm är min typ av alkemi
Men jag har så satans svårt att låta bli
Så gav hon mig en kyss
En kyss som jag minns
En smak som består
År efter år
Hon gav mig en kyss
En kyss som var varm
Smaken består
År efter år
Som varande sår

Vi tog spårvagnen hem till min lilla etta
Ty hon är en vålnad som älskar att festa
Mer levande läppar än jag kan berätta
Hon viskade "Snart är det vi"
Snart möts vi, Cassandra och efter döden vandrar
Aldrig bli gammal och grå
Det har hon mig lovat, snart slutar all plåga
Som vi ska spöka då
Som vi ska spöka då