Det kostar på att hålla fred, gud vet
Med den som tigger mig att jag skall sjunga
Och smickrar mig inför en allmänhet
Men mördar mig i lönndom med sin tunga
Det kostar på att dricka av hans vin
Med tvekan fattar jag det fyllda glaset
Han skryter med att han betalt kalaset
Och kallar mig bak´ ryggen för ett svin

Men jag har råd, du gamle lurifax
Och ni, min nådiga med allt ert pladder
Se jag har råd att sjunga för er strax
Med poesi besvarar jag ert sladder
Med gudar dricker jag för edert väl
Och lockar fredens ängel ned i gruset
Sen jag er visat, vem som tålde ruset
Och sagt er sanningen och frälst min själ

Ty sanningen gör gott, och det är sant
Att om i detta land man bryter seden
Och inte ständigt kacklar likadant
Som alla andra kycklingar i reden
Men går sin egen väg, med stort besvär
Förgäter fulheten för allt det sköna
Då kacklar alltid någon gammal höna
Om hur förfärligt lättsinnig man är
Men kackla ni i morgon, just i dag
När jag har ordet, vill jag hellre gala
Kuckeliku! Mitt herrskap, till behag
För er har jag satt livet på det hala
Tänk mer på glädjen än på gods och gull
Ty någon skall fördriva tråkigheten
Om ryktet och skall gå till evigheten
Att jag har sjungit för att jag var full

Jag står här ensam, fast i lustigt lag
Nåväl, med rätt, ty själv min väg jag väljer
Och målet ser jag tydligt, dag från dag
Långt bortom dessa flaskor och buteljer
Och just vid dessa silversträngars drill
En röst mig når, som hörs blott av poeter
Jag glömmer därvid alla små förtreter
Och dricker stolt min ädla sångmö till