(Episkt förspel)

(Vers 1)

Den dag blev hela havet en öken för min syn
Och ingen fågel syntes där kretsar undersky
Jag gick bland vilda rosor bland rönnar och bland snår
Och tänkte på min älskade som är långt härifrån

(Vers 2)

Då hörde jag hur göken han gol men om en stund
Jag somnade på nytt med en vildros mot min mun
Jag var så trött av kärlek jag var så trött av sorg
Min älskare har glömt mig och rest till Göteborg

(Instrumentelt mellanspel)

(Vers 3)

Men akta ner i tösen
På Sveriges västra kust
Som reser ut till havet
Och västanvindens pust
Där givas många löften
Mеn hållas ganska få
Nej västanvind och pojkar
Kan ingen lita på
(Instrumentеllt avslut)